Himlen är full av fjärilar som glittrar.
Jag ser en fjäril landa på en sten och fälla ihop sina vingar. Helt plötsligt syns den knappt. Den smälter ihop med stenens grå och bruna nyanser eftersom färgen på undersidan av vingarna går i samma skala. Fjärilen är där, men dold för omgivningen.
När fjärilen sedan flyger igen blir det däremot omöjligt att missa dess prakt. Det är i kontrasten mot himlens blå som fjärilens vackra färger framhävs.
Och jag tänker att det finns en analogi här. Det är först när vi flyger i vår rätta omgivning som våra vackraste färger, vår prakt, blir synliga. I fel sammanhang, med vingarna hopfällda, är det svårt både för oss själva och för andra att se våra styrkor. Vi är fysiskt där, men dolda för omgivningen.
Hur är det för dig och i ditt ledarskap? Är du i sammanhang där dina styrkor kommer fram? Hur väl lyckas du skapa en miljö där dina medarbetare får möjlighet att komma till sin fulla rätt?
Vill du fälla ut vingarna och ta nästa steg? Hör av dig.